I dagens blogginlägg tänkte jag kommentera kina och dess skolsystem.
Eftersom jag undervisar i engelska på dagis har jag fått en begränsad inblick i det kinesiska skolsystemet, vilket skiljer sig en hel del från det svenska. Efter varje lektion måste jag dela ut stjärnor (klistermärken) till de elever som varit duktiga, ca 3-4 stycken blir speciellt utvalda av mig och min assistent. Notera att barnen är 4-5 år gamla. I Sverige debatteras det kring om vi ska ha betyg från åk 6 eller 7, i Kina får de i princip veta om de duger eller inte så fort de lärt sig gå och prata.
Givetvis är detta fruktansvärt fel, men samtidigt lär sig barnen väldigt, väldigt mycket. Att börja med engelska redan på dagis en bra ide eftersom språk är lättare att lära sig när man är ung! Man kan kombinera lek och undervisning ganska bra, så jag menar inte att de behöver sitta och rabbla oregelbundna verb direkt. Tänk om alla svenska 4-åringar hade börjat med kinesiska, vilket framgångsland Sverige hade kunnat bli!
Efter att ha spenderat en månad i detta land börjar jag inse bakgrunden till dess framgångssaga, men också konsekvenserna. Att ta en löpar-runda utomhus är nästan som att röka flertalet cigaretter; damm och föroreningar är vardag för mig och resterande x miljoner människor som bor i Shanghais innerstad.
Men när man går med sin kinesiska textbok och Starbucks i handen, solen glassar och det är perfekta 25 grader ute, så krävs det mer än avgaser för att ta mig här i från.
Skriv kommentar