Jag passade på att rensa mina kläder idag som en liten aktivitet mitt bland alla midterms. Kriteriet var: kläder som jag inte har använt på över två månader skulle läggas ner i en liten fin låda där jag hade redan packat ner två smörgåsar och frukt.
Jag tog min fina låda med kläder och mat till metron, åkte till Notre Dame i hopp om att hitta en väldigt trevlig hemlös kvinna, som hjälpte mig förra terminen att hitta vägen hem. Efter 20 minuter hittade jag henne och på min begränsade franska försökte jag förklara att detta är en slags goodie bag.
Hon blev så glad att hon skrek rakt ut att jag var en ängel. Hennes ögon tårades och hon kramade mig hårt. Sedan såg hon rakt in i mina ögon och sa: You are a very good person. Thank you. Thank you!
Då började mina ögon tåras och under hela hemfärden hoppade mitt hjärta ett extraslag i minuten.
Vad fint gjort av dig.
Vad fint gjort av dig.