Q&A om rekommendationsbrev

Det kom ett mail från Amira, en fantastiskt duktig IB-tjej från Halmstad och som ska söka till college i USA i vinter. Här är hennes fråga och mitt svar. Jag hoppas att ni kan finna åtminstone någonting som är till hjälp eller inspiration:

"Lärare i Sverige är inte lika vana att skriva rekommendationsbrev som lärare i USA. Därför finns risken att breven kan bli väldigt generella. Eftersom jag ska söka till universitet som är highly selective så är rekommendationerna oerhört viktiga. Ska jag påpeka detta till mina lärare? Det kan ju framstå som att jag inte litar på dem. Hur gjorde du? Fick du se vad dina lärare skrev? Gjorde de utkast?"

Svar:

Tre rekommendationsbrev

Som du kanske vet kräver de flesta toppskolor i USA tre brev - två från lärare och en från din Secondary School Counselor eller liknande. Jag följde inte det helt utan körde två lärare plus rektorn för jag tänkte att en rekommendation från rektorn skulle imponera på dem. Jag gick på en ganska liten gymnasieskola och både lärarna och skolledningen känner eleverna väldigt bra. Därför kändes det naturligt att få vara med under skrivprocessen.

Brev nummer 1

Med det sagt fungerar alla väldigt olika och mina tre rekommendationsbrevs-författare ville samarbeta på olika sätt. Rektorn och jag satt tillsammans en eftermiddag och skrev hela hennes brev. Då diskuterade vi fram och tillbaka vad som skulle vara med och hur det skulle formuleras. Hon är också väldigt väl införstådd med vilken typ av formuleringar som krävs för att göra brevet amerikanskt.

Brev nummer 2

Min första lärare ville skriva brevet själv och bad min göra en lista med alla grupper jag hade varit med i, speciellt bra saker jag hade åstadkommit i skolan och annat som jag ville att hon skulle nämna i brevet. Sedan skrev hon utifrån den listan och lade till lite egna saker.

Brev nummer 3

Min andra lärare skrev ihop ett brev själv först. Sedan fick jag tillbaka det och skev små kommentarer i marginalerna. Jag skrev saker jag ville att han skulle ändra, lägga till och formulera om. Han fixade ändringarna, i den mån han höll med om dem, printade och skrev under.

Alla dessa tre sätt fungerade väldigt bra och jag tror inte att man kan hitta något som är ultimat - alla tycker ju om att jobba på olika sätt. Förutom själva arbetsprocessen tillkommer som du nämner utmaningen att få svenska lärare att förstå hur man skriver på ett amerikanskt sätt. Det sägs lite skämtsamt (men det ligger mycket i det) att antagningsmänniskorna på universiteten automatiskt drar bort 30% av det som står i rekommendationsbreven för att de alltid är 30% överdrivna. Det skulle betyda att dina lärare måste överdriva i breven för att du ska framstå som så duktig du faktiskt är.

Tips nummer 1 - Din skola vill att det ska gå bra för dig

En sak som jag tror att du kan dra mycket nytta av är att din skola VILL ha elever som blir antagna på internationella toppuniversitet. Därför kan de kanske tänka sig att krydda rekommendationerna lite (utan att ljuga) för den goda sakens skull.

Tips nummer 2 - Ta fram exempel

En annan sak som jag fann var väldigt uppskattad bland mina lärare och rektor var att jag hade printat ut exempel på amerikanska rekommendationsbrev som de kunde läsa innan de började skriva. På så sätt kunde de få en känsla dels av vad som ska stå med och dels för jargongen. Här är lite länkar till exempel-rekommendationer:

http://www.resume-resource.com/letterofrecommendation-example2.html

http://www.boxfreeconcepts.com/reco/sample.html

http://www.ehow.com/how_172521_write-college-recommendation.html

http://www.accepted.com/college/LettersRec.aspx

http://businessmajors.about.com/od/samplerecommendations/a/RecSample12.htm

http://businessmajors.about.com/od/samplerecommendations/a/RecSample9.htm

http://businessmajors.about.com/od/samplerecommendations/a/RecSample11.htm

http://businessmajors.about.com/od/samplerecommendations/a/RecSample3.htm