MALVM EST CONSILIVM, QVOD MVTARI NON POTEST

MALVM EST CONSILIVM, QVOD MVTARI NON POTEST

Den plan, som ej kan ändras, är en dålig plan.

Dock inte i Oxford…

Ett klassiskt exempel på denna envishet (eller dåraktighet?) är historien om Keble och St. John’s.

Denna historia börjar år 1870, när Keble College grundas. Det var på inget sätt ovanligt att ett nytt college grundades, och generellt sett accepterades nykomlingar (med Oxford mått mätt) relativt snabbt. Dock inte Keble.

Keble College var visserligen byggt i gammal gotisk stil, som de flesta andra collegen. Däremot användes inte sandsten, som de flesta andra collegen använde, utan röd tegel. Detta uppskattades inte, och ansågs både fult och att byggnaden bröt traditioner (att bryta traditioner i Oxford, det kan man väl inte göra?!).

Speciellt så hatades byggnaden av studenterna vid St. John’s College, som inte bara råkar ligga granne till Keble (vilket oftast räcker för att så rivalitet college emellan), utan även sålde marken som Keble byggdes på. Hämnd planerades…

I denna anda skapades en klubb, i vilken kandidater för medlemskap var tvungna att stjäla en tegelsten från Keble för att bli antagna. Om man presenterade en röd tegelsten, som var de vanligaste, fick man ett ordinärt medlemskap. Om man presenterade mer ovanliga tegelstenar, exempelvis en vit tegelsten, erhöll man en högre grad. En av de ovanligaste blå tegelstenarna skall ha garanterat en plats i det styrande rådet.

På detta sätt var planen att sten för sten demolera hela Keble College…

Att Keble College ersatte varje tegelsten som försvann berörde inte märkbart dessa herrar från St. John’s; de fortsatte som om inget hade hänt de senaste 140 åren…

Ve den som ger sig!

På tal om St. John’s, så är detta college även känt som det rikaste i Oxford; faktumet att man kan gå från Oxford till Cambridge utan att lämna mark som tillhör St. John’s är ett slående exempel på detta…

Som motargument till att inget hade hänt de senaste 140 åren, så var undertecknad skribent på Casablanca Balen på Oxford Union, helt i 40-talets anda. Några exempel på vad som erbjöds var marockanska delikatesser, kasino, chokladfontän, ett (gigantiskt) beduintält och även storbandsmusik som spelade alla våra favoriter från 30- och 40-talet…

Med andra ord, lite anekdoter från universitetet där 1941 fortfarande är i ropet.

Tillskillnad från 1870, som är helt ute, såvida man inte går på St. John’s…

Quite.