HEJ IGEN.

Nu är jag tillbaka. Inte bara på bloggen, utan även i Cambridge. Har bestämt mig för att skriva lite kortare inlägg men oftare så att jag förhoppningsvis lyckas komma in i mer kontinuerliga rutiner vad gäller bloggandet. Har ett jättehärligt påsklov bakom mig, men framför mig ser veckorna, trots det helt fantastiska vädret, inte särskilt ljusa ut. Eller nu överdriver jag. Nu förmedlar jag bara den generella bilden som många älskar att föra vidare och som jag efter ett års erfarenhet måste ge rättvisa till. Det jag pratar om är självklart ’Easter term’, den tredje och sista terminen som enbart är till för att revisa inför de slutgiltiga examsen. Det stämmer bra det, i det engelska systemet är det i princip bara de sista tentorna som räknas. Allt annat man har brottats, svettats och spenderat oändliga timmar och nätter med under ett helt år, de har enbart varit en del i den inlärningsprocess som förebereder en för sina sista exams i slutet av året.

Förra året var jag otroligt nervös. Det var nästan så att jag inte kunde njuta av påsken hemma eftersom jag hela tiden avbröts av mardrömmar om hur vidrigt det skulle bli. Med facit i hand, de historier som folk berättade för mig som första års student, de reflekterade mer deras egen nervositet än sanningen. Ja, St. Johns torn är avstängt under den terminen för studenter, men det behöver inte betyda att alla plötsligt skulle drabbas av ångest av kategori självmord för att man har tentor. Visst, det finns säkert en hel del obehagliga historier i den 500 åriga historiens lopp, men det händer sorgliga, enstaka händelser på alla möjliga olika platser. Nej, collegen sätter inte in duschar i biblioteken för att vi ska kunna spendera alla 24 timmar där, även om man fortfarande tvingas spendera en stor del av dygnet där.

För att ge en mer rättvis bild av det hela så är Easter term en period då man pluggar mycket, då stan verkar ha lagt sig i en tillfällig dvala, och klubbar (eller ja, discon), pubar och barer är ganska tysta. Men – det är också en tid då man får njuta av ett fantastiskt väder, komma in i rutiner där sporter för en gångs skull blir en del av vardagen (så som tennis utomhus på härliga gräsbanor), spendera tid med vänner man i vanliga fall kanske inte hinner se så mycket om man inte pluggar samma ämne (man har inga lektioner, utan är fri att lägga upp sin revision så som det passar en själv), laga lite extra goda middagar och dricka Pimms i kvällssolen.

Så även om jag för tillfället tvingas spendera de flesta av dagens timmar på biblioteket och sukta efter den underbara solen som skiner utanför (dock inte för revision, utan för en lång uppsats som är en av de två jag har vars betyg, utöver mina tentor, räknas), så kan jag inte klaga. Här borta är allt ganska underbart ändå. Igår fick jag njuta av en jättehärlig cykeltur ut till grannbyn som heter Granchester och dricka cider i kvällssolen. Kommer ni någonsin hit är en åktur dit, antingen på cykel eller med en punt (de speciella båtarna som man tar längs floden Cam) ett måste. En helt idyllisk liten by, precis som hämtad ur en saga. Som det kanske låter så har jag precis upptäckt min kärlek för den engelska landsbygden. Kan inte sluta tycka om alla små söta tegelhus, omringade av blomstrande körsbärsträd, äppelträd och färglada blommor. Helt enkelt en sagolik idyll.