Flygplanseffektivitet

Flygresor är ju ett alldeles utomordentligt tillfälle för studier. Du är ensam, har mycket tid, inget internet (men det är ju på väg att ändras), sitter hyfsat bekvämt och har en stolsbricka framför dig som bara väntar på att fyllas med arbetsmaterial - så länge det är tillräckligt oskyldigt att din stolsgrannes ofrånkomliga läsa-över-axeln inte vållar någon större skada.

Jag har ofta storslagna förväntningar på hur mycket jag kommer få gjort under de här resorna. Den där uppsatsen som jag skjutit framför mig hela lovet, kommer äntligen bli skriven. Och sedan kommer det finnas gott om tid över för både glosförhör och ekonomirepetition innan landning.

Ibland får jag faktiskt till den där effektiviteten, men allt som oftast distraheras jag av allt annat roligt man kan göra på ett flygplan. Jag förkovrar mig i stolsfickans högkvalitativa lektyr - från in-flight magazine till duty free-katalog och varför inte det där lilla plastkortet med säkerhetsinstruktioner när man ändå är igång? Jag unnar mig en lång och avkopplande frukost och tuggar på flygplanssmörgåsen i snigelfart.

Ambitionerna för dagens flygresa är lika höga som vanligt. Sträckan till Paris är visserligen avsevärt kortare än min vanliga rutt över Atlanten till Princeton, men lite ska jag åtminstone kunna få gjort. Överst på prioritetslistan ligger redigering av en slutuppsats i Europeisk Politik som jag arbetat på sedan mitten av oktober. Sedan hade ju lite tentamenplugg inte skadat, men det gäller som sagt att hålla förväntningarna på en rimlig nivå.

Nu hoppas jag helt enkelt på en dötrist granne och en stolsficka som gapar tom. Helst ett gammaldags flygplan utan personliga TV-monitorer och bra filmer. Låter de dessutom bli att servera frukost har vi de optimala förutsättningarna för framgångsrika studier ombord.

Jag återkommer med en uppdatering om hur det gick. Hur många fotnoter tror ni man kan hinna med mellan Kastrup och Charles-de-Gaulle?