EN ANNAN TIDERÄKNING

Jag kan knappt förstå att det bara är två veckor kvar av terminen.

Det känns som om jag precis kom hit, som om jag just packat upp mina väskor och börjat vänja mig vid de dagliga, mycket intensiva, rutinerna som präglar livet här borta.

Men icke! Fick precis det vanliga veckomailet (alla veckor här i Cambridge börjar på en torsdag) om vecka 7 och det slog mig hur fruktansvärt fort tiden går här. Det är verkligen som om man lever i en helt annan värld, där en helt annan tideräkning och puls bestämmer över vardagen.

Just eftersom terminerna är så korta, enbart åtta veckor, är det kanske inte så konstigt att det blir så. Ett ganska så rejält antal uppsatser ska skrivas (förra året hade jag en uppsats var tredje dag, detta året är det 'bara' en var femte), ska kombineras med ett oändligt utbud av sporter, intressanta föredrag, livliga debatter, inspirerande konstutställningar, konserter av alla möjliga slag, formal-dinners,  'swaps', och 'bops'.

Det är det fantastiska med Cambridge - här finns bokstavligen talat allt du kan tänka dig att göra. Vilket också är det jobbiga - du vill göra allt, men tiden och energin räcker inte alltid till.

Senaste veckan är ett praktexempel. Den har bokstavligen försvunnit, varit väldigt intensiv men samtidigt långt ifrån fylld med alla de aktiviteter jag hade velat hinna med.

För att sammanfatta den kort har jag skrivit två uppsatser, en om världsekonomins politik och en om Pierre Bourdieu's generativa strukturalism, gått på tre möten med mina supervisors, varit på ett föredrag med min idol Anthony Giddens på the Union (bilden ovan), och hunnit med en hemmafest på fredagen, utgång på söndagen och tisdagen, och middag eller sk. swap igårkväll.

Och så plötsligt är det helg igen. Ursäkta, vilken dag sa du att det var?