Den som gnäller över de långa köerna på Gröna Lund har inte varit på amerikanska ambassaden i Stockholm. Idag var det min tur.
Jag var på plats en timme innan mitt inbokade möte och blev insläppt en dryg halvtimme för sent. Det gjorde inte så mycket för solen sken och jag hade resten av dagen fri. Jag fördrev tiden med att småprata med en blivande au-pair från Kivik och en utbytestjej från Umeå. Vi ungdomar utgjorde en klar majoritet av visumaspiranterna och det mesta verkade flyta på ganska fint.
Den rigorösa säkerhetskontrollen (som på flygplatsen fast man fick inte ens ha med mobilen och datorladdaren) kändes lite överdriven men är det USA så är det. De beslagtog till och med den decimeterlånga sladden jag har för att ladda över musik från dator till iPod.
Själva intervjun var inte ens en intervju. Jag gick fram till en lucka, en dam tittade på mina papper (I-20-blankett, visumbetalningskvitto, bank statement, foto och något confirmationdokument och lite annat). Sedan var allt klart och jag var fri att gå.
Haha, nu kom jag precis på att jag lämnade mitt pass på ambassaden. De behövde behålla det någon vecka för att fixa visumet. Men jag ska ju flyga hem om någon timme. Hoppas de inte vill ha passet då...
Jag skrev vissa delar av min
Jag skrev vissa delar av min ansökan med svart bläck, ack det skulle jag inte skulle ha gjort! Blått bäck var det nämligen som gällde, det vara bara till att sätta sig och skriva om allt :) Those crazy americans... (du vet, för några år sedan kunde man inte fixa allt på datorn, vet inte hur det är nu).