Jag kom nyss tillbaka från - hör upp - "Bicentennial (200th Annual) Carnegie Lake Society Gala Charity Ball". Det låter något! Vet ni vad det betyder? Att man stoppar in hela the heavyweight men's crew team (roddlaget) med varsin uppklädd tjej under armen i en gul skolbuss och fraktar dem till en medioker italiensk restaurang med beer keg plus en beräknad ranson på 11 drinkar vardera (jag är ju ingen stordrickare precis vilket innebär att någon annan lycklig själ fick 22...). Där tjoas och stimmas och skålas och hoppas på stolar tills bussen kommer och hämtar upp igen. Det är nog ingen tillfällighet att detta evenemang har hållits på en ny restaurang varje år.
Ja, denna Gala Charity Ball är inte riktigt vad den låter som, men välkommen till college. Det är en knäpp men rolig kombination av aktiviteter här - ena dagen pratar jag Mellanösternpolitik med USAs Egyptenambassadör eller debatterar Platon-idéer över en sofistikerad middag, och andra dagen är det festande på en inte lika civiliserad nivå. I morgon kväll ska jag se en föreställning av fransk teatergrupp med oerhört talangfulla elever.
Kuriosa: Lake Carnegie är vår sjö som grävdes tack vare en donation från stålmogulen Andrew Carnegie, en snubbe som uppenbarligen hade löjligt mycket pengar för det är inte direkt någon liten sjö. Tydligen försökte Woodrow Wilson (som då var universitetets president) övertyga Carnegie om att donera ett bibliotek istället. Men Carnegie fann det bättre att lägga pengarna på att bygga en sjö till Princetons roddlag. Varför? För att fotboll är en sport som framkallar krigsliknande beteende, och rodd är en fredlig sport. Så det här var Andrew Carnegies sätt att bidra till fred på jorden.
Skriv kommentar