Som ni vet läser är jag på utbytestermin från Princeton till politikuniversitetet Sciences Po i Paris. Eftersom Princeton har sina final exams för höstterminen efter jul, så innebar det att jag var tvungen att göra dem på plats i Paris, eftersom terminen här redan hade hunnit börja. Regeln är nämligen att final exams som tas på distans måste göras samma dag som provet ges hemma i Princeton.
Det var en ganska märklig upplevelse. I stället för att skriva provet i en gigantisk föreläsningssal tillsammans med hundratalet andra stressade och nervösa elever, satt jag lugnt, tyst och harmoniskt i på ett eget litet kontorsrum på Sciences Po. Det enda pennkrafset som hördes var mitt eget.
Jag var inte överdrivet entusiastisk inför att göra proven på distans. Jag var orolig att alla nya intryck från de franska kurserna skulle få mig att helt glömma bort vad jag lärt mig under höstterminen.
Men när jag väl satt där var det hur skönt som helst. Jag slapp distraheras av djupa suckar och av andra elever som lämnade salen tidigare än jag själv. Visserligen försvann väl känslan av samhörighet som kan vara ganska trevlig när man sitter en stor grupp elever som alla måste gå igenom samma prov-plåga, men det var det helt klart värt. Och provresultatet fick sig en extra liten skjuts tack vare den nybakade croissanten som min provvakt, en gullig fransk professor-tant, bjöd på.
Skriv kommentar